Kanske räcker det inte med två världskrig. Kanske måste vi uthärda en klimatkatastrof också? Då kanske vi äntligen få en identitetsförskjutning där den nationella identiteten underordnas den globala, och en global identitet där mänskligheten blir redo att frigöra sig från nationella egenintressen för att i första hand se till mänskligheten som en helhet.
Berlinske Tidende recenserar klimattoppmötet i Köpenhamn så här:
”Toppmötets förtopp var så farsartat att man under tiden det pågick var tvungen att fråga sig om det överhuvudtaget gått upp för FN:s medlemsländer hur allvarlig situationen är. Under toppmötet upplevde vi en nationell egoism som hör hemma i en annan tid, kryddad av ett FN-system som är så svårmanövrerat att folk med onda avsikter kunde utnyttja det till det yttersta för att sabotera mötet.”
Det finns alltså ingen enhet, ingen konsensus. Ändå menar andra bedömare att det är konsensustanken det är fel på:
”Den svaga klimatöverenskommelse som blev resultatet i lördags av två veckors intensiva förhandlingar i Köpenhamn visar sårbarheten i ett system som bygger på konsensus – samstämmighet – och kan ge FN en svagare roll framöver, menar bedömare. (…) FN-beslut måste normalt fattas med enhällighet. (…) Enhällighetsregeln hade dock kunnat helt strypa konferensen, och bara genom att låta ett mindre antal i toppledare hamra fram en sluttext kxmde FN förhindra ett totalt sanunanbrott. (TT-AFP-REUTERS i Västerbottens-Kuriren måndagen den 21 december 2009).”
Det är dessutom svårt att förstå vilken framtid de demonstrerande massorna utanför toppmötesområdet vill ge till sina barn och barnbarn. Förstår de inte att globalisering i sig inte behöver vara något ont? Det handlar inte om att ett tiotal jättelika företag ska ta makten över jorden, utan att var och en av oss blir världsmedborgare i stället för nationalister. Tyvärr verkar inte demonstranterna vara intresserade av att utrota nationalismen inom sig själva, och stödja de ledare som ändå försöker hitta lösningar genom att träffas, i Mexico nästa gång. Det är lobbyisterna med sina särintressen som är den verkliga fienden, om det nu finns någon.
Vi har för länge sedan passerat måttlighetens gränser. Idag, på julaftonen 2009, läser jag i en debattartikel skriven av Eva Christina Nilsson, generalsekreterare för Svenska missionsrådet:
”Jag har lärt mig att jag sällan kan – eller vill – agera helt på egen hand. För de utmaningar jag ser är inte mina egna problem. Det är hunger och klimat, utmaningar som kräver global samverkan. Som kräver politiskt mod och visionen om ett samhälle och ett jordklot där alla får plats. Ett givande och ett tagande. Inte egoism och misstänkliggöranden, utan en insikt om behovet av ömsesidighet.”
Det låter som ett citat från någon bok om den framtida världsordning som Gud uppenbarade för Bahá’u’lláh. Hur många gånger har jag läst något liknande? Tusentals gånger? Om det bara hängde på detta skulle vi fördubbla antalet bahá’íer i Sverige. Det finns idag många som definierar nationalismen som ett problem, som ett av mänsklighetens största problem. Men bahá’í är ju även en religion. Det kan vara svårt att ta till sig att en iranier på 1800-talet spred Guds budskap till dagens människor, oavsett om man tror att Maria födde en son åt Gud, att Muhammad var den siste profeten eller om man är ateist och humanist. Men att det globala tänkandet måste ersätta det nationella borde alla vara överens om, även de demonstrerande massorna som ville framföra vad de nu ville framföra till världens ledare.
Jag, som är bahá’í-troende, ser tyvärr hur det som Bahá’u’lláh varnade för åren 1867 – 1870 håller på att ske. ”Civilisationen, kommer om den tillåts överskrida måttlighetens gränser att förorsaka människorna stor olycka”, skrev Bahá’u’lláh. Det som man då mest fruktade var krig som var ännu större än de som begränsades till en kontinent, som napoleonkrigen. Men givetvis är en rovdrift på planetens resurser också att överskrida måttlighetens gränser. Med råge.
”Den tid måste komma då det tvingande behovet av att hålla en bred, allomfattande sammankomst av människor kommer att allmänt inses. Världens härskare och konungar måste bevista den och måste, då de deltager i dess överläggningar, överväga de vägar och medel som kan lägga grunden för världens Stora fred bland människorna. En sådan fred kräver att stormakterna beslutar sig för att inbördes fullt försonas, så att lugn kan skapas för jordens folk.”
Det är som bekant stormakterna som gör FN tandlöst. Och i FN:s säkerhetsråd – det verkliga maktorganet – sitter de nationer som vann 2:a världskriget och det räcker med att ett av länderna lägger in sitt veto så blir ett förslag eller en åtgärd aldrig genomförd. Den största supermakten, USA, kan förstås strunta i FN och dess säkerhetsråd och invadera länder i alla fall.
Enligt bahä’i-tron är den närmaste framtiden för mänskligheten mörk och svår och det upplever vi varje dag, men i ett längre perspektiv är den ljus. Man talar om en ny guldålder för mänskligheten, en ny civilisation, en global civilisation, där folken är förenade i sina strävanden att läka planeten och mänskligheten samt stoppa alla krig en gång för alla. ”Den dagen närmar sig, då Vi skall ha vecklat samman världen och allt som finns däri och ha vecklat ut eri ny ordning i dess ställe”, skriver Bahá’u’lláh, liksom ”Så starkt är enhetens ljus, att det kan upplysa hela jorden”.
En sådan enande process är svår och långsam och kan ligga många århundranden framåt i tiden. Olle Åhs, som gick bort 2008, skriver: ”frågan är om vi inte faktiskt behöver genomlida svåra prövningar för att acceptera en sådan identitet. Det skulle i så fall fordra att vi skapade en världsfederation och en världsregering av människor som såg planeten som en enhet – politiker som tänkte i första hand i globala termer.”
Sorgligt nog är den övergripande ideologin på vår planet att varje nation med politiker och företag i samverkan ska konkurrera med andra nationer vars företag stöttas av dessa länders politiker. Det finns 150 länder med 150 näringslivsministrar med 150 Saab-företag att rädda. Faktum är att företagen har kommit längre med globaliseringen än politiker och vanliga människor. Coca Cola och MacDonalds är globala företeelser, och kanske är det därför som ordet ”globalisering” är ett fult ord för många unga människor.
Trots allt verkar det som att vi är på väg, att det finns ett embryo till global identitet och att människor faktiskt upptäckt att inget land är en isolerad ö som för handelskrig och en massa annat mot andra isolerade öar. Det finns ett unionsbyggande på kontinental nivå, med EU som förebild, att lära sig framgångar och misstag av. De till synes oöverstigliga utmaningar vi står inför vad gäller klimat och miljö, pandemier och multiresistenta bakterier kan också ses som ett slags stimuli till gränsöverskridande, internationellt samarbete, även om dödsskuggans hand kommer att vila över oss människor i flera århundraden. Bahá’í-uppfattningen är att det kan krävas hot om nästan total utplåning för att mänskligheten ska samlas under enhetens tecken. Men hela mänskligheten kommer inte att utplånas, enligt Bahá’u’lláhs uppenbarelse. De till synens oöverstigliga svårigheterna kommer att lära varje bation att den inte klarar sig själv. Alltså kommer nästa steg i utvecklingen att förverkligas: en global civilisation.
För 8000 år sedan levde alla människor i jägar- och samlarsamhällen. Den genomsnittliga tid en människa arbetade per vecka var mindre än 20 timmar. Sedan lärde sig mänskligheten undan för undan djurhållning och jordbruk, och blev bofasta i stället för nomader. Denna förändring förlängde avsevärt arbetstiden, men också risken för överfall och plundring, och snart utsågs personer med en god förmåga att förutse risker och planera försvar till hövdingar. Dessa fick de jägare som givetvis ännu fanns kvar att använda som en styrka som kunde försvara jordbrukare och boskapshållare. ”Soldaterna” var förmodligen bara soldater på deltid.
Vi vet att dessa samhällen blev gradvis allt större och hövdingar blev storhövdingar och så småningom kungar. Några av dem röstades fram, men ganska snart blev kungamakten ärftlig. De första stadsstaterna uppkom i Främre Orienten under den tidiga bronsåldern. De mest välkända stadsstaterna – Lagash, Nippur, Ur och Uruk – fanns i det forntida Mesopotamien där Sumererna levde i olika stadsstater för 5000 år sedan. Majoriteten av världens folk har gått igenom denna utveckling under slutet av stenåldern eller under bronsåldern. Nästa steg var sammanhållna kungariken med småkungar eller feodalherrar som styrde i provinserna. Bönderna var livegna; de fick ett stycke land att odla för sin egen försörjning, men var i första hand skyldiga att arbeta på feodalherrens stora ägor. De fick inte flytta och arbetade mellan 60 och 70 timmar i veckan. De kunde också tvångsrekryteras och tvingas ut i krig som de inte förstod vad det handlade om. I Europa fick vi ett lapptäcke av områden som hade ärvts av den ene eller andre kronprinsen. Spaniens kung regerade exempelvis Spanska Nederländerna (Belgien). De stora sjöfarande länderna – Portugal, Spanien, Holland, England – byggde imperier genom att beslagta länder runtom i världen med lägre teknologisk utveckling och döpa om dessa länder till kolonier. Sedan ledde den teknologiska utvecklingen fram till industrialiseringen, och alltfler fattiga människor från landsbygden flyttade in till städerna för att arbeta i fabrikerna.
Nationalismen – som alltså är den kraft som idag hindrar globala lösningar på mycket allvarliga problem – uppstod i samband med de amerikanska och franska revolutionerna. Dessa nationers erkännande av mänskliga rättigheter gjorde att människorna i staten blev medborgare, inte bara undersåtar, med rättigheter och skyldigheter. Problemet för staterna var att nya idéer och nya ideologier utmanade statens makt. Därför behövde staterna någonting som kunde få folk att fortsätta vara lojala mot staten. Lösningen blev just nationalismen. I det nationalistiska åtgärdspaketet ingick att skapa enhetliga språk, gemensamma kulturella högtider, betona gemensam historia och skapa sammanhållande nationella symboler som t ex nationalsånger, flaggor, representation vid idrottstävlingar, osv. Nationalismen var en lyckad ideologi som bidrog till att nationerna Tyskland och Italien kunde skapas. Men sedan Sovjetunionens sönderfall och kommunismens tillbakagång har alltför många nya nationer skapats. Enbart Jugoslavien delades i sex nya nationer.
Bahá’u’lláhs lösning är att en överstatlig nivå tillskapas med parlament, regering, högsta domstol, försvar, myndigheter, lagstiftning och ekonomiskt system. Detta måste ske frivilligt, men kanske som ett resultat av att nationalismen fört oss till kanten av ett stup. Fortsätter den nuvarande negativa utvecklingsspiralen till slut leder till att mänskligheten har att välja mellan undergång och utplåning å ena sidan och ett Jordens Förenta Stater å andra sidan. Nationerna måste underkasta sig därför att människornas behov av enhet, samgående och sammanhållning är äkta och inte bara en läpparnas bekännelse.
Ekokammaren 