Jag har för länge sedan lagt bort tron på att en människa skulle kunna ha en tvillingsjäl där ute någonstans. Däremot tror jag på själsfrändskap. Skillnaden mellan begreppen är att det förra är ett (romantiskt) antagande om att det någonstans på jorden finns en andra hälft som kan göra mig komplett, eller som är så lik mig att hon förstod mig innan jag ens hann avsluta en mening. Själsfrändskap kan man ha med många människor, inte bara med en.
Bahá’í-tron uppmanar mig att älska alla människor, eftersom mänskligheten utgör en enhet där alla är lika viktiga. Alla ser inte att denna enhet finns, men man kan visa dem att det är så. Skaparen Gud, den I Sig Själv Varande, är en enhet. Skapelsen, där vi människor är skapelsens krona på planeten Jorden är den andra enheten. Bahá’í-tron menar att det behövs undervisning för att vi ska förstå den fulla innebörden av enheten, som är ett gammalt begrepp som omhuldats av sufismen inom islam i närmare 1 000 år. Den engelskspråkiga termen för enhet i denna betydelse är oneness.
MEN….. finns det människor som liknar mig i högre grad inom denna enhet? Det är en sak som jag börjat fundera på i allt större utsträckning. Visst är det så. Inom bahá’tron är den viktigaste principen den om mänsklighetens enhet, insikten om att hela människosläktet – oavsett kultur, religion, nationalitet eller andra kännetecken som hudfärg, kön eller offer – är en enda familj. Denna samhällssyn ska inte förväxlas med detaljreglerad likformighet, därför förtydligas den genom begreppet enhet i månfald. Människor har olika anlag och påverkas av den kultur de lever i. Människosläktet liknas ofta vid en trädgård med blommor och andra växter i många olika former och färger.
Ekokammaren 