Hurra Caprica!!!

Så. Då lönar det sig äntligen att ha prenumererat på TV-kanalen TV4 Science Fiction. Nu på torsdag, den 5 maj 2011, klockan 20.10, sänder kanalen det första av 18 avsnitt av TV-serien Caprica. Grattis till mig själv och alla andra som gillar spekulativ fiction⋆  på högsta nivå.

Om namnet Caprica låter bekant så har du förmodligen sett något avsnitt av Battlestar Galactica – en av världens bästa TV-serier (betyget 9,0 av 10 på Internet Movie Database, IMDb) som vann 3 Emmys, 22 andra fina TV-priser, och som nominerades 46 gånger. Battlestar Galactica, som spelades in mellan 2004 och 2009, fick en mycket styvmoderlig och besynnerlig behandling i Sverige. Kanal 5 köpte in serien, men hade inget större intresse av att visa den och sände den därför mitt i natten olika klockslag varje vecka.

Efter en del lobbying av svenska science fiction-intresserade sänds nu Caprica lyckligtvis i en kanal som hellre sänder program som får tittarna att börja fundera i stället för att släcka ner den mänskliga hjärnan med program som Big Brother. Tiderna för Caprica är 20.10 varje torsdag och varje fredag i TV4 Science Fiction. Repriser sänds senare samma kvällar.

Battlestar Galactica är en mörk och otäck drama-, äventyrs, science fiction- och actionserie (man borde kanske använda det i Sverige ännu okända begreppet spekulativ fiction) – definitivt ingen matiné som Star Trek eller Star Wars eller Stargate –  som börjar med att planeten Caprica med huvudstaden Caprica City tillsammans med 11 andra planeter utsätts för förödande kärnvapenattacker. 15 miljarder människor bosatta på 12 planeter (eller kolonier) utrotas på några minuter. De enda överlevande är 50.000 människor som råkade befinna sig på resande fot på olika rymdskepp. Denna spillra får fly för livet under ledning av gamle amiral William Adama (spelad av Edward James Olmos) och nytillsatta presidenten Laura Roslin. De jagas genom hela serien av cyloner som står bakom folkmordet, och hittar på att de ska söka efter den försvunna kolonin Jorden, som bara omnämns i de heliga skrifterna.

Cyloner kan beskrivas som väldigt avancerade cybernetiska livsformer, byggda av både metalliska och biologiska komponenter. Cylonerna själva har – bl.a. tack vare att de har en del av sitt urpsrung i spel och nyttoprogram i virtual reality –  utvecklat några mycket avancerade modeller, så lika människor att de till och med kan få barn med dem.

TV-serien Caprica utspelar sig 58 år före folkmordet och har spelats in mellan 2009 och 2011. Två familjer i Caprica City – Graystone  och Adama – binds samman som offer för ett terroristattentat. (Ja, William Adama är med som liten grabb).

Planeten Capricas befolkning har länge levt i fred och välstånd. Den mänskliga civilisationen består av tolv kolonier (planeter) upplever sin glansperiod och forskarna gör stora framsteg inom nanoteknik. Mänsklighetens öde förändras för all framtid när ett genombrott inom artificiell intelligens gör det möjligt att bygga extremt avancerade maskiner. maskinerna som till slut vänder sig emot mänskligheten.

______________________________________________________

⋆) Spekulativ fiction (fantastik om det handlar om litteratur) innehåller både drag av det realistiska och det icke ännu-realisitiska. Genren utgår från frågor som ”tänk om …” eller ”om det i stället hade varit så här…”. Genren ramas vanligen in av  övernaturlighet eller otrolighet, den kan handla om magi, mystik, myter eller mycket avancerad teknologi och inte sällan i kombination. Spekulativ fiction är därför överrubrik till både science fiction och fantasy, men även till folklore (tänk Troja, Merlin, Kung Arthur, Atlantis), magisk realism (Heroes, Lost) och skräckromantik (Dracula, True Blood, Frankensteins monster, Vampyre Diaries).

Rasism är ett sätt att hävda sig själv

Ibland är det inte fråga om främslingsfientlighet, xenofobi eller rasism. Roten till det onda är i stället ett samhälle som förhindrar många människor från att uttrycka sig, dvs hindrar dem från att visa för sin omvärld vad de är duktiga på. När samhällssystemet förhindrar dem att utvecklas åt det håll deras anlag pekar mot, tar vissa av dessa människor till fula metoder för att hävda sig. Och de kan till och med vara omedvetna om detta. Rasisten är det obemärkta, förmenade och osynliggjorda barnet i vuxenupplaga. Xenofoben har lärts upp av sjukligt rädda och överbeskyddande föräldrar som hämmat sitt barns bestämmelse och lagt om kursen så att barnet aldrig kan nå sitt slutmål.

Hackordning är ett begrepp som är användbart i dessa sammanhang. Hur uselt man än tycker att man har lyckats i livet eller gör ifrån sig i skolan, finns alltid en svagare grupp att angripa för att minska sin bristande självkänsla för en stund. Man ger sig på dem som redan mobbas, man ger sig på flyktingar som nyligen slussats ut i samhället och som känner sig lite rädda. Dessa människor, som djupt inom sig känner sig oerhört misslyckade, tar dessutom till alkohol eller droger för att försöka lindra smärtan. Då blir det ännu värre.

En medelålders kvinna jag var bekant med hade bara en grundexamen från grundskolan. Hon hade inte lyckats med Komvux och aldrig haft en vanlig tillsvidareantällning. Hon levde på A-kassa och socialbidrag, och hon levde på sin man som hade en fast anställning. Hennes man hade ett förhållande med grannfrun, men det var hon tvungen att svälja för att kunna bli försörjd. Hon hade två bröder som var positivt inställda till andra människor, men själv hackade hon på alla som hon trodde var svagare än henne. Hon var i alla fall inte längst ned i hackordningen, och det fick henne att överleva. På bussen kunde hon ställa till med fruktansvärda scener om hon fick syn på någon som inte såg svensk ut.

Günter Wallraff, född 1942, är en mycket respekterad journalist. Hans arbetssätt, att använda falsk identitet för att genom deltagande observation, eller att på annat sätt undersöka samhällsförhållande genom mycket nära observation, under en längre period har uppkallats efter honom. Hans wallraffande har i regel resulterat i böcker. Han är mest känd för att ha uppträtt som turkisk gästarbetare i dåvarande Västtyskland, och därefter rapporterat om omfattande diskriminering samt illegalt insmugglade arbetare i boken Längst därnere från 1985.

Nu har han kommit med en ny rapport om rasismen i Tyskland. Denna gång har den nu 67-årige journalisten (åter)upptäckt att de värsta rasisterna finns i de lantliga provinserna och efterblivna städerna i forna Östtyskland. Det är välkänt att det blev en chock för många östtyskar när de vaknade upp efter ruset efter Berlinmurens fall och återföreningen med Västtyskland. De fann att de var efterblivna på väldigt många områden. Företagen i öst var föråldrade och slogs snabbt ut när den utsattes för konkurrensen från kapitalismen. Även högutbildade människor i öst – läkare, tandläkare, advokater – fann att deras utbildning vid kommunistiska universitet inte dög i det nya, enade Tyskland.

Människor från det forna Östtyskland kände sig givetvis underlägsna i det enade Tyskland. Och många av dem hävdar sig genom hackordningen. I deras ögon är invandrare och flyktingar längre ned på stegen. Det som uttrycks som rasism har sin grund i det upplevda egna misslyckandet. Samma sak har hänt med unga människor i hela Europa som inte får något jobb. Det är djupt tragiskt.