Den Självbestående, Den i Sig Själv varande, Den Utan Orsak, Den Första Orsaken, All Härlighets Konung – det är bara några av bahá’íernas namn på Gud runt om i världen, här översatt till svenska. Alla namn uttrycker samma gudsbild – en oändligt upphöjd och oförståelig Gudom som ensam utgör en enhet. Den andra enheten är skapelsen, och i denna finns oändligt många galaxer, stjärnor och planeter. På vår planet, Jorden, kan man dela in det som finns där i olika riken, och mänskligheten är ett sådant rike och dessutom en enhet. I olika vetenskapliga tidningar kan vi dessutom läsa om hur nära släkt vi är. Vi kan vara syskon, kusiner, tremänningar, fyrmänningar, femmänningar, sexmänningar, sjumänningar… sedan finns det i stort sett inget mer avlägset släktskap.
En av existentialismens förgrundsfigurer var Jean-Paul Sartre (1905 – 1980, som inte hörde till de kristna existentialisterna. Men med hjälp av de teorier denne nobelpristagare framförde kan vibättre förstå det gudsbegrepp som ”den i sig själv varande”står för.
En mugg t.ex. är gjord för att man ska dricka ur den och muggen äger själv ingen förmåga att kunna ändra detta förhållande. Tingen saknar alltså medvetande, vilja och frihet och är något konstant d.v.s. ett vara-i-sig.
Enligt Sartres ateistiska människosyn är det är annorlunda med människan. För det första är människan inte skapad för någonting, utan hon bara är skapad. Varför vet vi inte och vi kan heller inte få reda på det, enligt Sartre alltså. Dessutom är människan medveten och beroende av faktorer som omger henne. För muggen spelar det ingen roll om den står i ett skåp eller på ett bord eller rent utav på en soptipp, den är lika mycket mugg för det. Människan förhåller sig till omgivningen och kan både förändra och förändras av omgivningen. Hon behöver inte finna sig i att sitta i ett skåp utan kan ta sig ur det. Människan kan alltså ersätta det varande (skåpet) med ett intet (att inte vara i skåpet). Det är denna egenskap som ger människan en särprägel gentemot tingen. Detta sätt att förhålla sig till världen kallar Sartre för vara-för-sig, vilket man även kan kalla människans medvetande. Människan har alltså både ett vara-i-sig och ett vara-för-sig. Detta ger människan en särställning i världen. Intet är också det som ligger framför alla människor, det vi ska göra. Intet kan fyllas med vad som helst, det är däri vår frihet ligger.
Sartre menar t.o.m. att människan till sitt varande är ett intet. Vad menar han med detta? Jo, människan har alltid mål och förväntningar. Dessa mål och förväntningar finns ju inte utan är just intet. Det som vi har här och nu är varande, men framför oss ligger ett intet som vi kan fylla med vad vi vill. Idag är jag truckförare och detta är alltså det givna. Om vi antar att min dröm är att bli fotbollsproffs innebär det att det är det som jag strävar efter och försöker vara fastän jag inte är det. Hur jag är, skulle kunna beskrivas som frånvaro av fotbollsproffs. Hela människan kan beskrivas som ett stort intet, d.v.s. allt som vi vill bli men inte är. Sartre uttrycker detta som ”Vi är inte det vi är, utan är det vi inte är” Om jag rent formellt är truckförare som sitter maskinen hela dagarna så är jag inte det till mitt sinne utan jag är fotbollsspelare. Men formellt är jag ju inte fotbollsspelare utan just truckförare. Därmed står jag mitt emellan dessa två vara, d.v.s. i ett intet.
Människan har en strävan att vara sig själv, men detta menar Sartre är omöjligt. Vi befinner oss alltid i ett intet och vi kan aldrig vara för-sig-i-sig. Att vi äger ett medvetande och en frihet dömer oss till att aldrig bli något konstant något enbart i-sig. Den gudsbild vi har är ett väsen som har den förmågan. Gud är något konstant som samtidigt har ett medvetande. Gud, (som enligt Sartre inte existerar), är både för sig och i sig samtidigt. En miljard tankar –en miljard varanden. Och detta är en bra definition av ”Den I Sig själv Varande”.
Inom Bahá’í används ibland uttrycken Upprätthållaren och Den i Sig Själv Varande. Beteckningen Upprätthållaren innebärr att Gud är allting, men samtidigt den som upprätthåller allting och alltså något mer.
Ekokammaren 